sssalle

Jag bor just nu med ett jävligt skönt gäng måste jag säga, för fyy fan vad kul vi har 90% av tiden (liiite trötta blir man ju på varan ibland när man hänger så tajt med, men det är inget att tala om ens)..för som sagt, SATANS vad kul vi har mestadels...

Kvällen har spenderats med att citera alla sköna uttryck från Sunes Sommar exempelvis..vet inte hur många gånger vi sagt:

"Va haru därååå? Va brukar ru ha däråå??" Och "Kolla handsfacket...höhö..hooo"

Låter inte så kul kanske men sinnesjukt kul var det, skrattat och fnittrat som  en liten flicka hela kvällen.

En mindre rolig sak var gårdagens ensam mamma söker, och dagens uppföljande intervjuer med mammorna..jag är olyckligt besviken måste jag säga. Vad är det för lurendrejeri och falskhet att visa sådana extremt romantiska kärleksscener om de ändå inte varar sen? Var allt bara felk då eller? Tydligen så fungerar saker och ting inte i verkligeten, inte alls utan kamerorna...Är det underligt att man tappar tron på kärleken ibland? Håller ni med mig? Och hur dum får man vara? Hur mycket får man ångra sig hit och dit hela tiden? Man kan ju inte bara välja en och sen helt plötsligt få för sig att byta ut den? NeeeeEE! Det gör mig arg, ledsen, besiken och irriterad! Jag vet att jag är väl involverad men för fasiken, det är ju bara för att jag så gärna vill tro på kärleken!

Äsch..time for bed!

<3 /Anna

ps. Jag vet att mina tidigare försök till nystart runnit ut i sanden..men sofia, denna gång ska jag försöka! Promise! (Om någon är intresserad att läsa förstås, för annars är det ju ingen point..)