Nu är det stopp...det rinner över helt enkelt. Allt känns just nu sååå jävla jobbigt och jag kan inte/orkar inte förklara varför. Ibland blir det bara för mycket, lite för mycket händer på en gång och det rinner liksom bara över..
Förra vecka halkade jag ner med ena foten i ett träsk men jag lyckades ta mig upp rätt snabbt, men nu halkade jag ner igen, med båda fötterna denna gången känns det som..
Pratade med min kära J om detta träsket vi gräver oss ner i hela tiden, och egentligen kanske det inte är bra att vi båda klafsar omkring där nere tillsammans, vi kanske bord försöka ta tag i varandras händer och hjälpa varandra upp istället..men jag tror kanske att vi behöver lite hjälp från någon som fortfarande står med båda fötterna på fast mark? Eller kan det vara så lätt??
Guuud vilket flum-inlägg...det blir så när man egentligen inte kan eller VILL sätta ord på vad som egentligen är problemet, eller problemen, då blir det flum!
Nu går jag och lägger mig och hoppas på en solig och positiv morgondag...för vem vill vara en överfull vattenkanna som rinner över? eller kravla i ett träsk, ropande på hjälp?? Inte jag i alla fall. Jag ska därför försöka att inte vara det heller.."man kan inte välja det som händer i livet, men man väljer hur man reagerar på det som händer" sa en klok kvinna förra veckan. Den principen ska jag ta åt mig av!!
<3 /Anna.